Här sitter man i ett fransktalande land och läser Dumas på engelska. Tja, det kan inte hjälpas, boken stod i min bokhylla och fanns inte i någon fler språkversion.
Alexandre Dumas verkar som en författare som lika gärna kunde vara en romanfigur själv. (Källa: wikipedia) Drev en författarverkstad, stod som författare till 250 verk varav flertalet tror ha skrivits enligt hans anvisningar och under hans uppsikt, men inte av honom själv. Man tror dock att han själv skrev Mannen med järnmasken. Han tjänade massor med pengar och dog utblottad.
En intressant beskrivning tillskrivs hans son, Alexandre Dumas den yngre: "Min far är ett stort barn, som jag fick när jag var mycket liten."
Om boken kan man säga: Det är en del av en jättelång historisk roman, som utspelar sig på 1600-talet och gavs ut 1847-1850. Den skrevs ursprungligen i följetongsformat vilket kanske kan förklara det förbluffande fenomenet att den person boken är uppkallad efter - mannen med järnmasken - är helt bortglömd efter halva boken. Inte ens en liten rad i epilogen får han, den stackaren där han sitter inspärrad i Sainte Marguerite.
Mycket mer om boken finns att läsa i Wikipedia.
Det är intressant att grunna på i vilken utsträckning de heroiska värderingar som strömmar genom boken återspeglar författarens personlighet och den tid böckerna skrevs, och i vilken utsträckning de representerar de romantiska föreställningar författaren hade om det förflutna. Det är mycket lättare att spåra sådant i moderna historiska romaner, som har en tendens att låta alla kloka personer vara politiskt korrekta barn av upplysningstiden, medan storhopen famlar omkring i sitt bigotta historiska mörker... Jag måste nog läsa mer historiska romaner för att riktigt förstå genren.
Den här boken kommer att stanna i min bokhylla ett tag till, framför allt tack vare karaktärerna Athos, Portos, Aramis och d'Artagnan, som författaren har lyckats så bra med att utmejsla att man nästan kan tro på dem. En för alla, alla för en. Fast när boken slutar verkar Aramis ha straffat sig ur klubben. d'Artagnans sista ord är "Athos-Porthos, farewell till we meet again! Aramis, adieu forever!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar