Jag kan faktiskt outa deras arbetstitlar:
Den nervösa planeten - en barnbok om rymdresor bland annat.
Vinterkallt - en sorts deckare som utspelar sig i glesbygdsmiljö (fast ju längre jag skrivit desto tröttare har jag blivit på hela deckargenren, så vi får väl se vad som överlever...)
Namnboken - ett sidoprojekt som blev så roligt att det blev huvudprojekt ett tag... Jag fick lust att prova en alldeles utdöd litterär genre: allegori.
Vargatider - en dystopi som utspelar sig i ett urartat framtidsland
Den sista stora myten - en fantasyberättelse som utspelar sig i ett land som vet om hur det en vacker dag ska gå under och satsar alla krafter på att avvärja den sista faran.
Det finns säkert skäl att återkomma till dessa böcker. Den nervösa planeten håller på att bli klar att skickas till förlag, just nu är den ute på genomläsning hos kloka vänner.
Vilken bok kan då vara mer attraktiv än en överlevnadshandbok för författare?
Jag köpte den här boken samtidigt som en annan handbok i skrivandets konst. Den här är skriven av en kvinna och handlar om hur man tar sig tid att skriva, ger sig rätt att skriva, och hur man hanterar alla känslor därikring.
Boken av den manliga författaren (som jag inte längre har kvar och inte minns namnet på) handlade om hur man knyter ihop en story, hur man ser till att skaffa sig en bra agent, saker man ska tänka på när man hittar på namn åt sina figurer.
Det kändes lite förutsägbart att den kvinnliga och den manliga författaren skulle dela upp världen mellan sig just på det sättet.
Den här boken är vackert skriven på ett sätt som skulle göra sig bättre i ett tal än i ett meddelande - för att använda mina Myndighetsreferenser.
Här kommer citatet:
Pride: Ego in a contest with others. Whereas ego is about our own sense of perfection, pride is about our sense that others are not as perfect as we. We gaze down on them from above, eagle-eyed, searching their work for the desiccated, the unweeded, the fallow, the overtilled. If we pick out flaws, we are pleased, because then we know once again that we are king of the mountain. If we don't pick out flaws, we tell ourselves that all we need is more information about this other writer - her sexual history, his relationship with his mother - so that we can tell ourselves. Yeah, he might be a good writer, but he's not a nice person, and give ourselves one more reason to dismiss anyone who is not us.
Eh? För mig är detta vad fransmännen skulle kalla totalement à côté de la plaque". När jag har skrivit en text som jag tycker är riktigt riktigt bra är jag stolt, glad och lite ängslig över kommentarerna, för någonstans lever ju texten i mötet med läsaren. Om någon annan skriver en riktigt riktigt bra text - tja, det är ju njutning även för mig som läser. Om någon däremot klappar den andra skribenten på huvudet och inte mig... det är väl då det grönögda monstret börjar smyga fram. Men det har väl inget med stolthet att göra; det är väl vanlig hederlig avundsjuka.
Man ska naturligtvis inte döma en bok efter ett citat, men citatet var valt slumpmässigt och känns ganska betecknande för boken. Författaren tar vad jag uppfattar som sina egna känslor och gör dem till allmänna regler, och berättar sedan som dem i vi-form.
Den här boken har naturligtvis också starka sidor. Men den får vandra vidare lika fullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar