torsdag 11 juni 2009

Böcker: Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette

"Äntligen en bra svensk deckare!" utropas på omslaget till boken Lärarinnan i Villette av Alfabeta. Kul för alla andra deckare som utgivits på förlaget Alfabeta så här långt...
Man skulle kunna tro att "Lärarinnan i Villette" är den mest ospännande boktitel man kan komma på, men uppföljarens titel är nog ännu ljummare: "Flickorna i Villette".

Boken då? Jo intrigen är en väv av mord. Folkmordet i Rwanda håller på i bakgrunden, färska mord sker i förgrunden, och i det förflutna ett otäckt massmord som i sin tur kan förstås genom att begrunda ett historiskt massmord. Det är som att ta tråden "mord" och väva den genom olikfärgad varp. Typ. Snyggt och skickligt påkommet. Nu, en vecka efter det att jag läste ut boken, är det svårt att komma ihåg den. Jag tror att det betyder att den inte hade så många lösa trådar att fundera vidare på.

Historien utspelas i Belgien och det är väl därför jag trots allt behåller boken. Av vördnad för mitt adoptivland.

Uppdatering: jag hoppade över sedvanliga citat, kanske bäst att lägga till det. När jag bläddrar runt i boken ångrar jag nästan att jag tänkt behålla den; det här är en korrekt och effektiv text men den sjunger inte någonstans.
De beställde alla dagens rätt, waterzooi på kyckling, och Tony lämnade dem. Dolhet fäste på nytt sin bottenlösa mörka blick på Martine.
-- Vi har förstått att Justitiepalatset anser att vår kära Jeanne blev avsiktligt påkörd, sade han.
-- Det är ingen hemlighet, sade Martine försiktigt, om det varit en vanlig smitningsolycka hade jag naturligtvis inte kopplats in. Och jag kan säga i förtroende att det finns flera vittnen som kan svära på att bilföraren avsiktligt siktade in sig på madame Demaret.
-- Har ni någon uppfattning om motivet? frågade Daelmans.
Martine teg. Det var enklast så.
-- En liten fågel från Justitiepalatset har viskat i mitt öra att ni tror att motivet ligger i någon hemlighet i Jeannes förflutna, sade Dolhet. Han uttalade "hemlighet" med hånfullt överdrivet tonfall, som för att betona hur löjlig och fantastisk tanken var.
Martine räddades av att Tony kom in med maten. Han satte långsamt fram tallrikarna och mötte Martines blick med höjda ögonbryn. Hon höjde en halv millimeter på axlarna. Hon antog att det betydde "jag klarar mig".

Inga kommentarer: