Böcker: Valerio Evangelisti - Nicolas Eymerich, inquisiteur

Det är roligt när böcker går över genregränserna. I boken Nicolas Eymerich, inquisiteur skapar författaren en framtidsvärld där man upptäckt en ny materia - psytroner - som kan användas till rymdresor som går fortare än ljuset. Hela den psytroniska vetenskapen är lite krånglig att förstå, men i korthet används den för att resa genom fantasin, och ändå få med sig kroppen.
Författaren skapar också en historisk värld, i Aragon på 1300-talet. Genom en ganska smart "samtidigt i det förflutna" får författaren världarna att sammanfalla.

Till bokens starka sidor hör berättelsen om Nicolas Eymerich, en inkvisitör som är precis så rättrådigt enkelspårig som uppdraget kräver. Han begår utan att blinka en massaker på enkla kvinnor i en by, för att lösa en gåta som bekymrar honom. Genom sina hårdhudade metoder lyckas han rädda kristendomen från hotet från hedna gudar. I förbigående kan man notera att han är en nära släkting till sin samtida romanperson William av Baskerville. Och de tankeströmningar han bekämpar är nära släkt med dem som Marianne Fredriksson lägger fram i Noreas saga. Roligt när böcker man läser pratar med varandra...
Och bokens svaga sidor? De hör framför allt ihop med beskrivningen av den psytroniska vetenskapen. Det är inte lätt att få en helt imaginär vetenskap att verka väl förankrad i det sunda förnuftet. Författaren flikar in långa texter ur ett populärvetenskapligt verk av den vetenskapsman som ska ha upptäckt hela materien. Det kan hända att det är språket som lägger hinder i vägen - jag läser boken på franska - men de imaginära populärvetenskapliga förklaringarna är helt enkelt för långa och framför allt tråkiga att läsa. I stället för att läsa texterna som de är tänkta att läsa - dokument som beskriver en vetenskap som alla känner till även om de inte förstår den - tror jag att jag läser dem som de är skrivna - dokument som mödosamt skrivits ihop för att fylla en funktion i texten. Hade nog gått att lösa elegantare.

Nåväl här kommer det sedvanliga citatet. Det handlar om maktkampen mellan kyrkan och Dianakulten. Inkvisitorn och en av ledarna för Dianakulten står inne i en grotta och resonerar. Utanför håller gudinnan Diana på att uppenbara sig.

-- Là dehors, il n'y a que tes cauchemars. Il y a les instincts déchainés, les pulsions animales. La dégradation de l'être humain en composantes quelconques de la nature, comme le vent et les plantes. Nulle société n'est possible sur ces bases.
-- Et votre société qui se fie à la stérilité de la raison, elle est peut-être plus satisfaisante? Vous servez un dieu que vous ne voyez pas, vous humiliez la chair au nom d'un au-delà que vous ne voyez pas, vous créez l'esclavage et les pouvoirs au nom de l'invisible.
Le rex nemorensis baissa la voix.
-- Père Nicolas, considérez donc vos propres cauchemars. Vos idolâtrez la raison parce que vous haïssez votre corps et prétendez vivre au-dehors de lui. C'est une fracture qui s'élargira en vous, et un jour vous y succomberez. Mais alors, il sera trop tard pour...
Eymerich brandit le poing, pâle de fureur.
-- Cela suffit! Ta philosophie me répugne. Capitaine!