Varför skulle Bobo döda Richard von Knecht? Varför skulle han spränga sitt hem och jobb i luften? För att inte tala om sig själv! Att se Charlotte i någon av rollerna var om möjligt ännu svårare. Någon bombtillverkare var hon knappast. Men bekantskapen mellan Bobo och Charlotte var intressant. Var de fortfarande vänner? Mer än vänner? Det verkade vara dags att ta ett samtal med unga fru von Knecht. Henrik von Knecht hade fått påssjuka som vuxen, med efterföljande hjärnhinneinflammation som följdsjukdom. Hade påssjukan gått ner i testiklarna? Var han i så fall steril? Sett i ljuset av den här senaste uppgiften tyckte hon att många av Sylvias besynnerliga reaktioner under de senaste dagarna blev mer förståeliga. Om man vet att ens son är steril, blir man knappast glad över att få höra att svärdottern är gravid! Detta var en intressant tanke. Och följdfrågan om möjligt ännu intressantare; vem var i så fall far till Charlottes barn? Varför reagerade Henrik som han gjorde? Han var enligt egen utsago beredd att försöka gå vidare i sitt vacklande äktenskap, "för barnets skull och släktens fortlevnad". Det stämde inte. Antingen så trodde han själv att han var far till barnet, eller också brydde han sig inte. Men nog måste han veta om, ifall han var steril! Och om han inte brydde sig, skulle han då vara beredd att kämpa vidare med sitt och Charlottes förhållande?
måndag 21 november 2011
Helene Tursten: Den krossade tanghästen
Den krossade tanghästen av Helene Tursten är en fantastiskt bra debutbok. Håller hela vägen, nästan. Välskriven, engagerande.
En kriminalkommissarie, kvinnlig, som är gift med en jättetrevlig man. Två barn, tonårsproblem. Den vanliga spridningen på kolleger. En jättesmart kvinnlig åklagare och en bister kvinnlig rättsläkare. Och så finns det Hells Angels faktiskt. Och skinheads. Och överklassens överklassliv. Och ond bråd död. Och en påminnelse om att - nej flera påminnelser om att - livet är mycket mer ömtåligt än det kan verka när man gör kick-sparkar på Playstation.
Och författaren fick pris för bästa deckardebut och det förtjänade hon mer än väl.
Men ändå. Jag kommer inte på något mer att skriva om det här boken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar