Locke Lamora, hjälten, är - inte helt oväntat för att en huvudperson i en fantasybok - föräldralös, listig och rådig. Hans specialitet är lurendrejeri, men - inte oväntat för en huvudperson i en fantasybok - han har såväl samvete som etik. Han är också något av en over-achiever. När han tänker ut ett lurendrejeri gör han det rejält. Som att 1) under antagen identitet lura ett adelspar att satsa stora pengar på ett projekt som i framtiden ska ge dem enorma inkomster, 2) under en annan antagen identitet avslöja för adelsparet att affärsuppgörelsen är en ren bluff, men att de måste spela med för att få en chans att avslöja bluffmakaren.
Ett citat som visar både lite av den värld Scott Lynch skapat och den något styltiga översättningen.
Det finns ett ämne som heter skuggsten, ett kritaktigt vitt material som man hittar i en del avlägsna grottor. Det är inte något naturligt ämne; det dyker bara upp i förening med tunnlar vars insida är fodrad med glas och förmodligen övergivna av eldrenfolket, den oroande ras som byggde Camorr för evigheter sedan.
Är det en bra bok eller inte? Inte så vidare värst kanske. Men om jag hade nästa volym i bokhyllan skulle jag väl räcka ut handen...
1 kommentar:
så den var bra? måste nog läsa den nån gång ;D
Skicka en kommentar