En kursbok i matematik var allt den unge Celio fick med sig när hela hans familj dödades. Och i den hittar han så småningom hela sitt förhållningssätt till livet. Celio Matemona, allmänt kallad Celio Mathématique, tar sig genom sin tillämpade matematik från svälten på Kinshasas gator till ett välbetalt jobb som kommunikationsstrateg på en av den kongolesiska statens mindre ärofulla organ. Med hjälp av formler och fysikaliska lagar designar han kommunikationsstrategier, som ger väldigt kortsiktiga resultat - distrahera den svältande befolkningen en vecka till, distrahera världsopinionen under en konferens om mänskliga rättigheter. Intrigen är inte så olik en bok som John Grishams Firman; en ung man får en anställning med villkor som är för bra för att vara sanna, och när han inte kan betala det moraliska priset väntar problemen. Fast i svältens Kinshasa är det moraliska priset en bred gråzon - korruption, bortförande av oskyldiga och förfalskning av bevis är oproblematiska speldrag, det är först när men när Celio inser att hans chef var direkt inblandad i mordet på en av Celios vänner som det blir för högt.
Boken är en berättarglad skröna, å ena sidan, med burleska inslag - lite romantik, lite svartsjuka, lite trassel med trolldoktorn, och mycket Machiavelli.
Och då och då - å andra sidan - lättar författaren på en förlåt och visar, skoningslöst och utan särskild emfas, på fasansfulla glimtar av en annan vardag. Som berättelsen om adjutant Bamba, som slits med sina minnen från sin tid som barnsoldat, när de unga rekryterna fick en grupp fångar att träna på. Uppdrag: avrätta fem var, med kniv. Eller den återkommande beskrivningen av svälten, lika närvarande som regn i Bryssel eller snö i Sorsele. Stegen på ner i den outhärdliga hungern som bland annat utmärks genom att familjer börjar räkna dagen i "gongs" - måltider. Från "gong unique", det vill säga en enda måltid per dag, går befolkningen in i en ny tideräkning, "gong alterné", det vill säga att halva familjen får äta en dag och andra halvan av familjen får vänta till nästa dag. Om hur kallt vatten hjälper till att lura hungerbesten i magen. Om hur hela staden kurar ihop sig i svältens apati och väntar.
Boken ger en stark närvarokänsla, den myllrar av liv, mänskliga relationer, dofter och ordspråk, Kinshasa, quoi. Att jämföras med en skildring som baseras på Tintin i Kongo och chokladpaketen estetisk. Nej, nu får Alain Berenboom vandra vidare till någon annans bokhylla. Men Mathématiques congolaises blir kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar