Corinne Hofmann: Den vita massajen

En schweizisk kvinna blir blixtförälskad i en massaikrigare i Kenya. De kan kommunicera på usel engelska som ingen av dem egentligen kan. Hon säljer allt hon har och flyttar dit ner för att bygga upp ett nytt liv med mannen som hon inser är hennes öde.
Vad kan egentligen gå fel?

Den här boken gör mig så provocerad. Jag har svårt att sätta ord på varför.
-- Folk har förstås rätt att göra vad de vill med sina liv.
-- Folk har förstås rätt att göra oreflekterade saker.
-- Vill man ingå äktenskap med en man som kommer från en kultur man nästan vet inte något om, en man som inte har gått i skolan, som man inte kan prata med, så får man väl det. Om han vill, förstås,
-- Och man får skriva böcker om vad som helst.


Så vi får väl säga att det är för att Corinne Hofmann inte är någon vidare värst bra författare. Boken kryllar av detaljer men saknar... ja det där som får en att se skönheten i en kvinnas försök att bortse från allt som skiljer mellan henne och mannen hon älskar. Vilket ungefär är hela hans värld och halva hans personlighet.