Böcker: Marianne Fredriksson - Noreas saga

Det är roligt att läsa Marianne Fredrikssons tidiga böcker där hon handfast rycker initiativet från Första Moseboks författare. I hennes värld är Eva och Adam inte alls de första människorna, utan kommer från egna stammar med olika förflutet. Det finns civilisationer omrking dem, även om de själva lever lite avskilt.
Eva är urkvinnligheten, den sinnliga, kloka, naturnära, öppna, empatiska, intuitiva. Adam är mer ångestdriven, han följer en oförklarlig sträng gud som fyller honom med skuldkänslor och alla möjliga andra hämningar. Det var länge sedan jag läste böckerna om Eva, Adam, Kain och Abel, så jag kanske inte säger så mycket mer...
Noreas saga är sagan om det ljuvliga naturbarnet Norea, som är så ytterligt intuitiv och seende, och levande, och som far så illa i den begränsade tidsuppmätta delen av verkligheten som alla andra lever i.
Jag är kluven vad jag ska göra med den här boken. Jag tycker att den som bygger en värld förtjänar respekt, och genom att läsa boken har jag fått många nya referenspunkter att bygga funderingar kring.
Men.
Tydligen finns det ett franskt ordspråk som säger att ju mindre sylt man har desto tunnare får man bre ut den. I Noreas saga är det inte skapandet som fattas - världen Marianne Fredriksson skapar är stor och rik, och den psykologiska undertexten är mycket djup och genomtänkt. Det är själva berättelsen som blir tunn, själva sagan som nästan försvinner.
Här ett utdrag från Evas samtal med den blinda prästinnan. Det är den blinda prästinnan som talar.

- Försök att ta fatt i detta ögonblick och tänk på det som om det var allt som fanns. Ingenting kan nå dig ifrån för, och därmed upphör skulden. Ögonblicket är rent om du kan skilja ut det från det förflutna, vars skuggor kastas mot framtiden. Din fruktan, den som äter ditt liv, gäller alltid det som har skett och kan ske igen. Men varken det förgångna eller framtiden finns, de äger inte verklighet.
- Eftersom Norea vägrar att samla erfarenheter har hon nuet, fortsatte prästinnan, När hon går in till den gamla drottningen, som vill dö men inte vågar, går hon i den gamlas ögonblick. I den stunden finns ingenting annat för Norea, hennes kraft splittras inte av ängsliga tankar.
- Alla barn har den förmågan, sade Eva.
- Ja, och vanligen har vi berövat dem den redan innan de börjar tala.

Med all respekt för alla fina tankar i boken, men den får vandra vidare till andra bokhyllor.