Fay Weldon: Landets hjärta

En man lämnar sin fru, Natalie, för en lokal skönhetsdrottning, tar med sig familjens besparingar, lämnar efter sig deras högt belånade hus, småskulder på deras lokala affärer samt barnens obetalade terminsavgifter. Nathalie som haft en affär med traktens antikvitetshandlare, går till socialen, får ett jobb i ett stenbrott, inleder en relation med en fastighetsmäklare och får som belöning bo i en lägenhet som han förvaltar. Och alla kvinnor lider och antikvitetshandlaren och fastighetsmäklaren tjänar pengar på alla andras olycka, och tro't eller ej men de blir också inblandande i försäljningen av några superfarliga kemikalier.

Berättaren, Sonia, är en arg och fattig kvinna som i början av boken har nedkallat en förbannelse över Natalie för att hon stänkte ner henne och hennes barn när hon körde förbi dem med bilen. Kanske är det hennes förbannelse som startat hela processen? Hon tar hand om Natalie när det är som värst, men blir så klart övergiven när Natalie får en chans att bo i en lyxlägenhet.
På slutet flyttar Natalie ihop med sin förra städhjälps pojkvän i hans husvagn, och barnen bor hos pappan i Spanien, för han har swimmingpool. Och hon har aldrig varit lyckligare.
Och jag läser och tänker att den här boken skrevs för att någon, någonstans, ska säga: Ja just det, precis så här är det! Tillskruvat, såklart, men ändå, just såhär!
Jag stupade redan på sidan 12, egentligen.

Men det var inte förrän Natalie insåg att Harry inte ens hade lämnat den vanliga fempundsedeln åt städhjälpen, Flora, som hon bestämde sig för att ringa honom på kontoret.

Poff! Pang! Vi får i sanning vårt syndastraff.

Bara fem pund för fyra timmars arbete! Det var inte särskilt mycket. Men Harry brukade hävda att Flora bara var arton, att hon var ganska dålig på att städa - även om hon var den bästa arbetskraft som kunde uppbringas inom området - och att han skulle förstöra marknaden för andra arbetsgivare om han betalade henne mer.

Hur mycket betalar ni er städhjälp? Om ni har någon? Eller hur mycket får ni betalt om ni själva städar? En sak kan jag säga: det är inte tillräckligt. Det kan aldrig bli tillräckligt. Eftersom Harry Harris har varit så lumpen och blind, har han gjort sig förtjänt av att bli olycklig med miss Eddon Gurney 1978, även om jag förmodar att han inte blir det. Och Natalie, som hade gått med på att betala en summa av ett pund och tjugofem pence i timmen, var egentligen medbrottsling men hade i själva verket gjort sig skyldig till ett ännu värre brott, eftersom Flora både ur politisk och feministisk synvinkel var hennes syster, hennes hjälplösa lilla syster, och eftersom Flora bodde som hon gjorde, i en husvagn på den mark där kommunen hade sin soptip och där kråkorna kretsade och flaxade. Flora bodde ihop med Bernard som var arbetslös. (Arbetslösheten bland landsortsbefolkningen under 25 beräknas för närvarande ligga runt 60 %.) Floras klackar var snedslitna; det var inte bra för hennes unga ben, och hon var också hjulbent nedanför knäna. Dessutom åt hon dålig mat, och hennes kläder var alldeles för tunna när det var kallt ute. Ändå var hon förbluffande vacker /---/

Och så vidare. Ord ord ord ord. Man kan måla tavlor med så bred pensel och så mycket färg att det till sist inte går att urskilja motivet.