Han som bara vill knulla lite, i en värld där alla kvinnor alltid vill så mycket mer. Och hon som väntar och väntar på att träffa sin själsfrände. Hon som blundar och tänker på någon annan. Paret som snart - om två år bara - äntligen ska sluta jobba och äntligen ha tid med sina barn. Hon som antingen vill bli kändis eller ta livet av sig. Han som alltid är sådär pinsamt jobbig och märker det själv. Och han som blir känd på att ha en hög töntfaktor.
Det finns mycket kärlek i beskrivningen, mycket igenkänning i läsningen. Han, den där Fredrik Lindström, han fattar nog en hel del, han.
Texten är avskalad och redigerad och snygg och tydlig.
Och märkligt neutral, och här kommer min invändning. Efter att sent i går natt ha läst om 22 superokända människor som alla vill någonstans dit de inte är på väg (i parentes kan nämnas att jag slukade hela boken mellan "överdrivet och oförsvarligt sent till och med för att vara på helgen" och "så fruktansvärt sent det nästan snarare är tidigt på morgonen") så somnade jag med ett stort "Och?" på tungan. Vad vill Fredrik Lindström med den här boken? Berätta om 22 sätt att vara trasig och söt och lite tragisk på? Och sen?
Det är inte riktigt en gör-det-(bättre)-själv-bok jag skulle vilja ha. Men kanske en bok som tar avstamp i något, som blir något mer och annat än en elegant bunt med vykort...?
När Angela fyller 29 en månad senare får hon en bok av sin väninna. Den heter The Rules, och där finns precis alla regler om hur man ska bete sig mot en kille; om man över huvud taget ska ringa honom (och det ska man i princip aldrig), och det viktigaste av allt - att inte visa hur angelägen man är.
Vilken intressant bok, säger hon när hon har läst baksidestexten.
Men sedan läser hon aldrig boken, för hon vill inte ha reda på hur dålig hon egentligen är på att följa alla de där reglerna.
Hon vet att man aldrig ska visa hur angelägen man är, för då kan han upptäcka att man bara vill ha någon och inte just honom. Men om det är just så, att man bara vill ha någon, som är snäll och lite vettig och luktar gott, då måste man dölja det. Aldrig visa sig angelägen. Aldrig, aldrig, aldrig. För då kommer han förr eller senare att förakta en och överge en.
Och hon vill inte ha reda på hur föraktad och sviken hon kommer att bli. Det är som med bankomatkvittot, som hon alltid slänger utan att läsa av det, eftersom hon inte vill ha reda på hur dåligt med pengar honom egentligen har.
Så hon låter boken bara ligga där och hon sneglar lite på den ibland och tänker att om det står i den där att det är helt kört, att hon är ett hopplöst fall, då vet hon i alla fall inte om det och kan alltid hoppas och försöka ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar